Feb 23 2026.

Att äntligen sluta oroa sig. En enorm tyngd har precis släppts ifrån mina axlar. Man kan inte slösa sitt liv på falska hopp och meningslös tro på något man aldrig kan kontrollera. Bättre släppa in de som i ens liv vill vara – än att sörja det som aldrig kan bli. Alltid lika ironiskt att dessa insikter kommer först när allting börjar bli bra på riktigt, men ska ändå hålla en låg profil.

Feb 9 2026.

De vita tårna blir långsamt röda i under duschens lugnande strålar. Pudersnön låg djup över mossens oändliga yta under glaserad ovanlig stjärnljusspelande skörhet. Iskristallerna dansade ikväll gnistrandes i skimmer av purpur som täckte ett område på minst 200m2 ett stenkast söder om Hallön och inte långt ifrån viloplatsen för en ovist påkostad ring vars mening idag – för mig – endast bär guldkursens osvikande värde.

Den lilla antennen startade felfritt efter injustering mot tidigare nedborrad sferics-mottagaren utplacerad längre bort västerut längs de spänger som leder vidare mot avlägsna Lövö.

Kristallerna formade obeskrivlig symmetri i levande pulserande luftburet skimmer som våldsamt försökte greppa stjärnorna i stundom virvlande subtilitet medan frysna tårar blir stickande nålar av elektriskt utströmmande.

Min lilla datalogger fyllde snabbt alla 16 kanaler med 250Gb vardera. Ett knapptyck och allt upphör långsamt.

Men inte efter att jag kopplat in ett resistivt element i primären som efter ca 3 min blev helt röd vilket gav en tacksam omfamning av mina frusna fingrar.

Passade på att borra små hål i isen inne i detta skimmer i hopp om att kanske någon sumpgas skulle sippra upp och i denna elektriska miljö forma ett irrbloss.

Stor min överraskning när det en gång faktiskt kort flammade till plötsligt när jag hoppade kraftfullt på isen och jag togs tillbaka till gamla upplevelser. Irrbloss är annars troligen sumpgaser osannolikt antändna av di-fosfinreaktioner under precis rätt förutsättningar av lufttryck, fuktighet, temperatur och vind.

I den stunden hoppades jag även att bilen skulle få vara i fred. Olustiga blickar utbyttes tidigare med förare och passagerare i en skum grön skåpbil. Min ryggpackade antennutrustning måste övertygat dem att jag bar på något möjligt skjutvapen, och någon kanske inte värd att bråka med. Lät iaf nära vänner veta min möjliga situation.

Nu hemma förs sakta det första av de sexton data-seten in i min specialbyggda dator för analys och modell-träning. Blir färdig med all kvällens data först i mitten av mars. Under tiden forsätter jag skrivandet av min bok om jordning. Skulle säga att jag har skrivit mer en hälften av boken vid det här laget. Den kommer under 2026 publiceras och bli tillgänglig på div. litteratur-återförsäljarsidor.

———————–

Fick i dagarna med posten hem 3 st kretskort för kompakt och tillförlitlig sferics timing med tillhörande kretsar för detektion och sändning. I helgen ska de ute på den lilla ön testas med min enkla antenn. Om denna design visar sig robust nog… kommer hundra ytterligare beställas och i princip göra att Sferikaskadens alltid kan frambringas med blott ett knapptryck!!! 7 steg av kalibrering, matchning, växande sekvenser av långsam nS-återimpulsering vid primärlåsningar, linjär normalisering av inkommande geo-atmokonduktion etc. – nu helt automatiserade. Timmar potentiellt sparade vid varje fältstudie.

Nu har jag monterat dessa i passande apparatlådor i stål, borrat alla hål för knappar, inputs och outputs.

.

.

.

.

.

.

En ”jordströmsreceptor” som jag för 3 år sedan grävde ned bakom ett litet skjul och aktiverade med sfercics-impulser timade från sjödetektor via mikrovågslänk till stugans tak – laddar fortfarande oavsätt väder och temperatur ett litet li-po batteri på 24Wh som driver några pir-sensor led lampor på tomten. De lyser upp i 30 sek när man rör sig i dess närhet. Ett system som fortfarande bara verkar fungera likt magi! Helt gratis energi.

.

.

.

.

.

Det var redan mörkt när jag gav mig av. En sådan där kväll när man egentligen borde ha ätit, vilat och stannat hemma efter en hård arbetsdag – men något drog ändå mig ut. Ryggsäcken var tung, det nu torra tältet följde med av gammal vana, och pannlampan skulle snart rita smala linjer av ljus över mossen. Påminde om när jag för över 20 år sedan var bland de första i min stad att importera kraftfulla laserpekare som kunde lysa flera mil. Allt var så stilla. Nästan för stilla.
Jag visste tidigt att jag inte skulle se morgonskimret denna gång, det var något som sa till mig att det inte skulle bli någon övernattning. Men gasspisen kom fram, köttet i pannan. Det där välbekanta fräset i mörkret, ångan som försvinner rakt upp i ingenting. En kort paus för kroppen – sedan vidare.
För det var experimentet som räknades.
Den nästan komiskt höga teleskopiska aluminiumantennen monterades och restes metodiskt, lager för lager separerade av isolationsmaterial av högsta klass. Konstruktionen i sig är beprövad vid det här laget. Antennen har alltid kunnat pumpa atmosfärisk elektricitet. Det var aldrig frågan.
Frågan var hastigheten.
Med nya data färskt integrerade i synkningsalgoritmernas koefficienter förändrades allt. Inte i form av något plötsligt eller spektakulärt – utan i tempo. Flödena svarade snabbare. Systemet gick upp i arbete med en självklarhet som inte funnits tidigare, som om det hela tiden väntat på just dessa justeringar.
Skillnaden var tydlig. Mätbar. Omisskännlig.
Allt loggades i nS upplösning vid de mest kritiska fokuspunkter och i även högre upplösning där jag misstänker signifikans. Varje respons följde modellen, och när inflödena ökade bortom det önskvärda kunde de lätt styras bort utan stress, utan ryckighet – som tidigare godtyckligt givit allt från nära komponentbrand till rena elektrostatiska explosioner! Det fanns här plötsligt påtagliga marginaler. Kontroll. Ett lugn i systemet som bara uppstår när teorin på riktigt möter empirisk verklighet. Så länge jag längtat efter detta!
Jag packade ihop i mörkret, mätt och lite frusen, men med den där tysta tillfredsställelsen i bröstet. Ingen övernattning. Ingen dramatik. Bara en nattlig tur till mossen som flyttade hela projektet ett steg framåt.
Och ibland är det allt man behöver. Hemma ekar det tomt och påminner mig om hur orimlig min situation egentligen är, en plåga endast jag själv låter fortgå. Önskar det fanns någon.

.

.

.

.

Hemma sent. Väntat flera år på en kväll som just denna och kunde inte missa trots nästan total utmattning från arbete. Hela 845 GB av data!!! Löst mörkeseendet med meta quest 3 vilket hjälpt att förbli oupptäckt i skogen. Tänk att det finns goda vänner även internationellt som kunde skicka gratis ir-ficklampor med just rätt nanometer-led till de två IMX462:orna. Filter app i pass-through som även kör ljus- och rörelseförstärkning… Ett knapptryck och natten bländar plötsligt värre än de finaste av ljusa vårdagar. Ser hur vissa mossor skimrar upp sin omgivning helt otroligt. En helt ny värld öppnad där man tom. kan skrämma halvt sovande rådjur samtidigt som alla stjärnfalls ljusstråk sedan länge redan slutat att imponera. Förfrös min vänstra lilltå tyvärr, men inte oväntat då jag trampade fel alldeles för många gånger i vad som borde varit familjära träskleder. Det borde ju varit fruset?! Hursomhelst är allt så fantastisk spännande! Så mycket jag kunde skriva här… Men jag kommer inte göra det. Nya upptäckter har gjorts! De är så långt gående att de även nått min cnc-svarv!

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Övernattade på mossen i ett utrustat och mysigt uppvärmt tält med spis och titanskortsten. Ett tiotal kablar ledde ut till diverse hyperkänsliga instrument som endast här ute – långt ifrån vårt surrande elnät – kan komma ens i närheten av verklig världsempirisk återgivelse. Hör i marken hela industrier, transport-infrastruktur, vad som kanske är klandestina försvarshemligheter, tillsammans med rika naturliga 50X-Ghz-högupplösta närladdningsförändingar som är analoga omgivande geo-elektriska naturflöden i form av fantastiska nya data som för mig betyder veckor av nya insikter. Doftandes en bit bort på denna trollska mossö smörsprakar det lockande från mina välkryddade ryggbiffar i trogen stekpanna över gas-spis. En liten flaska rom väntar välkyld i vattnet. All dagens slit belönas under tå-upptinande välbehag i form av mysig filmvisning i tältet. Avlägsna smällar ger ekande nyårskänslor. Hade gärna delat dessa stunder.

.

.

.

.

.

”

.

.

.

.

Vet att ingen kommer läsa något här på många på många år. Inte långt efter att jag i framtiden offentliggjort mina upptäckter lär dessa sidor beskådas.

.

.

.

.

En fastrostad lucka forcerades med en plasmaskärare efter att jag konstruerat en dubbel-förlängningskabel på 36m. Höll andan över 1 minut i flera omgångar. Nu återstår att finna användning för 50 kubik grovgrus inom fastighetens gränser. Tänk att en gammal cnc-styrdator som varit begravd i över 11 år fortfarande fungerar efter snabb rengöring och m120 avfuktning av utrymmet. Tradera nästa.

.

.

.

.

.

.

.

Dec 21 -25

En kväll av ovanliga dimmor. Mossen alltid lika mytomspunnen. Styr-algon (cpu-ai översedd-självmodifierande typ) hade i optimistisk anda ökat alla stim. parametrar till följd av den stora luftfuktigheten. Högra lillfingret fortfarande domnat vid detta skrivande. Det är min sista trädantenn som kanske aldrig ska avvecklas. Ikväll fordrades ett sällsynt batteribyte och jag passade på att tömma dess interna data. Ska såklart bli spännande att integrera allt detta i mina ständigt växande simulationer och modeller att alla små uppoffringar ter sig självklart denna smärta värda. Seden dikterade också att ta av skorna och strumpor i närheten av antennens markspett. Jordning av kroppen är under rätta förhållanden (nerv-familliaritet av sferics evolutionärt nedärvt i 50hz fri natur) något som lätt kan ses som pseudo vetenskapligt nonsens (känner till alla partiska studier) , men dubbelt förblindade konfigurationer av eget utförande har övertygat mig att något faktiskt finns här. Ska publicera mina upptäckter ang. detta framöver tillsammans med en bok om hur man på riktigt jordar sig för att på sikt se riktiga hälso-effekter av både stort och oväntat värde. Till skillnad från de jordningsprodukter som finns på marknaden. De kan givetvis användas, men det är dess själva uppkoppling som är felaktig. Det krävs en kombination av filtering, analogisk-metallisk mark/topikal multi-koppling och avskärmning som inte förekommer i någon kommersiellt tillgänglig produkt.

.

.

.

.

.

.

.

.

Dec 03 -25

Det är en så lång och komplicerad process framöver om jag någonsin ska kunna nå ett slutligt avtal där någon som helst ekonomisk vinst ska nå mig från allt detta arbete. Då jag pga teknologins exotiska/farliga natur är helt ensam i strävan mot marknadsexponering – ser det inte längre ut att någonsin bli verklighet. Mina sista 120k gick mot arvoden och avgifter. Det är en svår tid nu och jag kan inte längre motivera att lägga så mycket tid och resurser mot ett mål som kanske aldrig kan nås medan mitt liv försämras dagligen. Ingen ser det jag gör, få förstår, ingen ger mig längre hopp i de svåraste av stunder. Kan inte längre minnas hur det ens skulle vara att vakna upp utan att vara olidligt stressad över allt jag misslyckats med i livet, att bara känna att jag är uppskattad och duger som människa. Allt är dock bara en tillfällig lågpunkt, bara det närmsta året var jag på snudd på ekonomiskt oberoende. Vilket liv som äntligen kunde ha fått påbörjats. Så mycket jag lärt mig både om hur saker faktiskt fungerar i verkligheten, undvikit vanliga fallgropar och juridiskt intrassel vid patentprocesser, men också om att mycket man tagit för givet i livet egentligen aldrig fanns där och känner ett tacksamt lugn att ha fått lära mig detta tidigt. De tydliga mål i livet jag nu har är inte bara abstrakta inre bilder och rader av text. De är färgade av att jag riktigt fått känna verklig förlust både i kärlek och i livsprojekt och gjort att jag förstå hur viktigt det är att fatta rätt beslut i livet. Jag hade aldrig bråttom, ville bygga något stabilt först… Sen alla överraskningar, skulle visa sig det bästa av test. Men jag är glad då jag vet vad jag är kapabel till att ge den rätta och den tid jag annars oundviklig hade slösat framöver nu ger mig en tidig ny start. Kanske är dags att faktiskt börja visa det.

Därför har jag gjort ett val och kommer inom kort att fortsätta helt riva min verkstad och även avveckla det resterande. Kommer bli många rundor till tippen. Kanske i min framtida lada kommer allt ännu en gång på nytt fortsätta spraka. Min sista antenn, som bär min dotters passande namn, har monterats ned och lagts i förvar. Styrkomponenterna, fraktalerna och borstterminaler inlåsta på säker plats.

Den ska startas åter någon gång, och föra till sig igen en liten men respektabel del av hela världens elektriska stormar. Förhoppningsvis i en tid långt ifrån den stund då jag för sista gången ägnade blott en tanke åt alla dessa sorger och misslyckanden. Detta kapitel må vara slut, men nästa måste få börja och från en plats av ny rikedom och kärlek skall allt överraskande återupptas när det bättre i livet passar, som en av väldigt många hemligheter jag bär på. Inga mer experiment och bara fokus på vad som verkligen betyder något. De projekt jag nu kommer ägna mig åt kanske kommer att få exponering här så småningom och är av mer lovande natur.

.

.

.

Slängt så mycket av allt jag samlat på mig genom åren, mycket kunde säljas men väldigt mycket annat hade förvarats fel – med förutsägbar utgång. Om man ska plasta in så använd silikata gel påsar, mögel växer fan på allt under rätt svårundvikliga förhållanden där det energikrävande miljöupprätthållandet valts bort. Har samlat på mig så mycket saker – som jag varit övertygad om att jag skulle leva i över 500 år. En värld av ideal, fantastiska idéer vars genomförande bara i tid är totalt ogenomförbara! Ska vara glad om jag lever om 5 år. Visst känns det mycket att slänga sånt som kan vara värt tusentals kronor. Men när ska jag få tiden att med mina händer föra samman allt detta till säljbart/användbart skick?! Allt kan bli verklighet. Men verkliga prioriteringar måste gå före så att ett framtida återupptagande kan göras i ett sammanhang där allt detta endast är bagateller man knappt finner en tanke till ens komiskt oroa sig över.

.

.

.

.

.

.

Som herr Lemström för över hundra år sedan har jag – fast klädd i skyddskläder – i vildmarken vandrat genom ljus av purpur, en enda gigantisk koronaurladdning väckt till liv av en synkronisk hemlighet vars upptäckt – om någonsin kommer göras av andra människor – nästan evigt alltid kvävs i surret av vårt moderna elnäts blodomlopp… Utan timer-kretsar som slog av allt; hade jag idag inte levt. Ozonet är mycket giftigt. En gång föll jag ihop och spydde, mitt liv kanske helt utelämnad till styrkoden i ett litet mikrochip att stänga av allt efter viss tid. Visst slet jag mig bort i sprint långt från området. Väl i säkerhet i fasa lika stark som min obeskrivliga fascination vänder jag mig ändå om – för att observera. Försöka förstå. Det jag ser framför mig är ett helt nytt samhälle. En upptäckt så fundamental att den måste hållas hemlig. Idag är jag kanske den enda som vet. Dessa ord är här som vanligt riskabla, men jag har inget att förlora längre. Min roll i livet potentiellt så lätt ersatt av någon annan för min enda efterkommande, ytlig kosmetiskt ruralt välstånd totalt förblindande. Världsförändrande fundamentala teknologiska upptäckter – helt försumbara. Jag är ingen… Mitt öde är att glömmas. Glömska min tröst, ty genom dess dygd mina sorger skall förintas… När våra ögon möttes – ett helt nytt liv. Allt har sin mening. Allt var nog bestämt långt innan vi föddes…

.

.

.

.

.

.
Allt var mycket nära. Denna plötsliga vändning indikerar något större i görningen och jag förstår. Må ni alla andra inte sluta lyssna på rätt frekvensband. Jag kommer inte att upphöra mina antennkörningar. Det är så många frågor som fortfarande måste besvaras.

PS: Det är ingen lokal utjämningsprocess!!!

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

En vacker mineralisk utväxt. Min borr kämpade länge för en halvmeter djup semi-konduktiv jordning. Min hands ovissa grepp, flertalet korta koordinerade fall ned på solbadande väldoftande stenhyllor. Vårblommorna i karga sprickor sjöng en vacker sång om nya tider, ny kärlek. Silverpläterad koppar, tjock oändligt flertrådig kabel, en oväntad chock väckte mig en andra gång denna dag nu snart stjärnfylld. En antenn har återigen startats och under en kort tid genererat tillräckligt med energi för att driva ett helt hem.
Varför fortsätter jag?

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

6 maj -25. Idag testade jag att med lättillgängliga oljor femdubbla isoleringen till mina kondensatorbanker anslutna till blott 10m terminalantenner. Sedan skruvade jag upp reglaget som nu algo-komplext styr (20+ sensorer) blixt-synkronisering som möjliggör konduktionsprocesser nästan oförståeliga…

Ett högt skratt kunde inte hållas tillbaka. Varför är jag skrämd så till vettet?

.

.

.

.

Jag har svetsat så mycket att en artificiell solbränna uppstått över mina kinder. Borrat och gängtappat, fräst och kapat – svarvat och gjutit. Flera nya lättmonterade antennarmaturer till min arsenal nu adderade – skisser på hela system monterade på min bil påbörjade utefter de som en gång besmyckade min gamla Saab 900 innan den för tidigt skrotades. Jag är nästan rik. Endast min tid offras dyrt i detta gränsland av prioriteringar.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Min specialtränade ai-modell kräver att få ta över styrningen av en experimentkörning (data- styrupplösning ca 5-20 sek) Tränad bl.a. med 46 böcker, 477 studier och 3 böcker av dokumenterade anomalier samt alla mina kommentarer under minst ett decennium. Haha har jag precis fått en ny assistent? Tänker först låtsas och förse den med data i en trovärdig simulationsmodell utan dennes vetskap. Kommer jag bli avslöjad? Dess ‘iver’ antyder att den besitter komplexa och subtila insikter en förtida frampromptning möjligtvis hade givit en förvillande och ovetenskaplig övertygelse. Ska faktiskt bli riktigt spännande!

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

20 jun 2025. Det verkligen slår om gnistorna i glasrören ikväll. Det är något med stormarna från just norra Italien! Man tror att glaset ska spricka! Tre lampor fladdrar igång sitt mystiska ljus över en liten blomsterplantering i min trädgård, i huset där borta sover min underbara dotter.

.

.

.

.

.

.

.

.

Jag befinner mig i ett lite rum precis under en verkstad nu tomt ekande. En rostig gammal lysrörsarmatur blinkar igång. Hit nådde aldrig de skador som oväntad markburen fukt en gång infuserade all omkringliggande subterrär byggnation med. Väggarna är klädda i borstad plåt som här och var är perforerad i rader av indikationslampor metodiskt utplacerade inom grafiska ramlinjer tillsammans med strömbrytare och reglage. Härifrån kan det mesta styras som rör min mark och avlägsna myrexperiment. För den initierade är alla symboler, ljussekvenser och färgkombinationer helt självklara. Nästan som om dessa kunde avslöja alla världens pågående hundra-årskonspirationer visar de mig ett verkligt överflöd av information. Här allt ibland – finns även en inbyggd sortimenthylla. Den innehåller mina mest dyrbara komponenter från världens bästa tillverkare. Detta ovanliga underjordiska besök bär nu med sig några av dessa små byggstenar. Ett litet steg i en helt ny typ av antennktets som sakta konstrueras. En antenn som kanske kommer överträffa allt tidigare! I början av augusti skall jag ut i myrmarkerna igen med helt ny utrustning. Inget ska startas upp utan att jag fullt utrustad med högspänningsdräkt befinner mig minst 100m bort ifrån stimulationskretsen.

Dyr Fpga-styrning och avancerad reaktionsföljd detektion av där till ytterligare intermittenta urladdningar i kosmisk strålnings jonfyllda vertikala vektorer ska förbättra alla aspekter av sferikaskadens över antennernas utströmmanden från kolfiberborstar som nu en tillkommen växande potentialhöjd skrämmande stadigt förbinds med…

.

.

.

.

.

.

Lovvärt allt som ämnar att finna den ultimata förankringspunkten till varje fenomen, då endast genom denna insikts verkliga nyttjande framgång kan följa. Det var genom denna tanke jag löste konduktionsproblemet.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Nedgrävt finns fortfarande en troligtvis fungerande nedstegstransformator som pga. sin stora tyngd fann sin nuvarande ”tillfälliga” viloplats under en anonym myr-ö. Väl-lackad och trippel-vakumpackad med silica väntar den troget…

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Livet blir sällan som man vill; dess frukter övergår oftare än annat i en förruttnelse av sorger och hopplösa önskningar.

En kamp som var utdömd långt innan den ens kunde föreställas. Mitt slut är redan skrivet i sten; endast Verdandi tillåts sorglöst berusa sig i naiva försök att påbörja en ständigt ny kamp, där allt redan är dömt.

Detta är min enda mening i livet – en ironisk fars, där själva vägran att ge upp blir sin egen blinda dygdmekanism och mål i sig självt, i hopp om att detta ska öppna världar långt bortom alla mina fel och begränsningar som människa.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Emot bättre omdöme pressar mitt samvete mig till att publicera en rad viktiga foton. Inom kort skall kanske här för första gången i världshistorien publiceras mer ingående bildermaterial på en antennterminal under rådande Sferikaskadens med tillhörande urval av fenomen i den lokala omgivningen.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Stack i kväll ned en ”jordantenn” i marken där ett jordspett en gång försåg en antenn med fria elektroner. Luften är så frisk där fötter förståeligt tröttnat på dåligt underhållna hala spänger. Åter igen; hur kan lokala AM-sändningar från andra sidan jordklotet höras så tydligt att man kunde tro att de satt precis bredvid?! Visst vet jag vilken väl-jordad repeater som troligtvis spökat… Men hur är detta ens möjligt? Vilken mineralisk tillväxtkonfiguration har givit upphov till denna ofattbara anomali? Tänk om en hundra-meters-segmenterings skanning av denna mark kunde anpassas till senaste data-modeller och därigenom utföra riktat med lokal geo-spektra körda data från åtminstone 20+ detektorer… Det finns här dolt en helt ny vetenskap!