Publicerad tidigare i år

Efter att ha jobbat hårt i några månader är nu äntligen min nya verkstad färdig och redan första dagen har jag lyckats bygga 3 st styrenheter för Toril-antennerna.

Utöver nedstegningskretsar med kondensatorer i unikt komplexa (ai-framtagna) fraktala sammankopplingar väntar graféntillverkning med mixers och adhesiv appliceringsprocess till kolfiberborstar som nästa steg. EPD metod.

Fortsättning följer…

Blir alltid lika förvånad när håret sakta ställer sig upp när man blott håller upp dessa borstar mot skyn fastmonterade på så lite som ett 5 meter långt stålrör.

———–

… Åkte ut till en mosse idag (9 maj) med en av dessa antenner. Väl monterad och med portabla instrument inkopplade vandrade jag 1 km söder ut för utplacering av detektor. Parabolen riktades in efter det välkända klickandet nu från sydeuropas åskstormar.

Antennen där borta var redan uppstartad utan min närvaro. 5 minuter senare när mina steg närmade sig det direkta området kring antennen blev dess påverkan på naturen väldigt påtaglig. Nästan till den grad att jag tvekade att fortsätta.

Luften blev stickande. En svag lukt av ozon kittlade näsan och fräsande urladdningar hotade likt okända insekter bland markens spridda vegetation.

Här och var anades små blixtrar bland strån och skott men tillslut efter mitt övertäckande av mottagarparabolen genom att ställa mig blockerande framför, ett plötsligt tacksamt avtagande.

Lät det byggas upp ytterligare en gång tills det fräste överallt.

Data denna gång visade på bättre inkommande konduktionsfenomen jämfört med äldre kretsar. Allt var framgångsrikt och för en gång skull blev inget förstört! Lång ihoppackning/städning, sedan en natt ensam men dock med triumfens övermodskänslor och tankar i tusental – en utgång i sann produktiv utloppsanda.