Tack för att ni behåller tron. Tack för alla gåvor. Det betyder verkligen så mycket och få mig att springa igång varje experimentdedikerad dag med en koffeinnärd andfåddhet som förlitligt får mig att växa både som människa och vetenskapsman (om jag äntligen ska våga kalla mig själv det?).

Allt kan härledas till hur man tacklar problem, hur man väljer att tänka. Strukturer konventionellt troget inlärda, dess applikationer så omöjligt osannolika. Att ibland bara stänga av hjärnan och aggressivt utföra det som krävs djupt vetandes att endast blott en ytlig kontemplation kan totalt hindra dess färdigställande.

Ikväll vågade jag testa en vertikal kosmisk strålnings-timad stödurladdning endast 1 gång. När väl allt fungerade uppmättes en stor förbättring av det utflödande luftjonsfältet.

Det verkar faktiskt fungera! Hur långt upp kan det sträckas? Kalkyler säger jonosfären. En förskräcklig infohazard jag nu ensamt måste leva med.

En liten urladdning skrämde mig under tiden jag packade ihop all utrustning. Det var som om en dansande älva uppstod från en liten sten precis intill ett av jordningspetten. En ljus purpurfärgad elektrisk urladdning genom en spindels väv så otippat animerat kopplad.

Dess konsumtions långsamma upplösande gav en uppvisning så poetiskt fascinerande att adrenalin snabbt övergick till en naturalistisk observationsrolls uppskattande lättnad, så vackra dess kortlivade rörelser över kärrets stjärnspeglande yta genom mitt experiment så lika förtrollat möjliggjort.

Min sakta döende bil tar mig tillbaka till min sommarstuga där min verkstad väntar. En hungrig mage endast två konserverade makrillar kan sig förvänta medan själen en fin flaska vin firande skall belönas.

Allt är så otroligt skrämmande!!! 

8 aug. Ny styrkod skvallrar om allt större möjliga inkommande flöden. Vågar jag utföra? Än så länge måste mer robusta komponenter inköpas, dock är jag frestad till stor data-ingivande förstörelse….