Natten till denna vinterklädda vårdag spenderades bland blinkande mätinstrument i ett uppvärmt tält långt ute på en svåråtkomlig ö omgiven av en sank torvmosse

Jag satt länge under stjärnorna och beundrade alla de mystiska rörelser hos det artificiella norrsken jag skapat över min antenn som var laddad med 2.5 miljoner volt (kvalificerad gissning). Ett lokalt norrsken endast mina ögon blev vittne till.

Oförmögen att kasta bort den vidskepelse som får mig att se djupare mening i dess färgglada dans lät jag mig föreställa hur det svaga skimret byggde upp bilder av en framtid sedan länge hopplöst förlorad.

Det har aldrig tidigare gått bättre för mig än nu, samtidigt har jag aldrig känt mig så ensam i min triumf.

(Uppströmmandet orsakade värmedeformation i antenntoppen och urladdningingar letade sig ut igenom de olika isolationslagerna)

Kalvasjön kunde övervandras morgonen efter. Än idag (2023) finns ett antal av mina apparaturer kvar på dessa marker. De bär spår av väldigt specifika urladdningar från ett experiment som kanske till historien aldrig kommer få sitt rätta erkännande men ändå lika tydligt för framtida uppmärksammade ögon har möjlighet att visa omisskännliga bevis för frambringandet av fenomen som en dag ska driva hela världen.