Det är natt. Två laserrelän är äntligen utplacerade efter mycket hård och mödosam vandring över myren med mosskor. Där är dem. Två blinkande röda stjärnor i horisonten, deras raka strålar skär igenom natten mellan mossens dvärgtallar. Mot mig.

Mot min antenns paraboliska ljussensor för att guida dess utströmningsinpulser rätt så att sferikaskadens sakta kan uppstå. Myggorna ger 5% missar från laserrelän – öka laserstyrkan framöver eller övergå till UHF.

En blå låga slog till slut upp över min tjugofem meter höga antenn efter en väntan i mer än tre timmar. I tältet väntar mina instrument som febrilt spelar in allt som händer i nanosekunders upplösning. Jag drar mig från att krypa in. Ljusspelet högt där uppe över antennens kolfiberterminal är för spektakulärt.

Men plikter långt viktigare än stundens fascination tvingar in mig och plötsligt en smäll. Brandsläckaren då nära tillhands fick förbli fylld, trots att isolationen kring pulsformarnätverket flammade upp dramatiskt.

Lyckligtvis upphörde dess orsakande styrka tvärt och elden dog lika plötsligt. Jag får städa upp allt imorgon. 

Tältets värme tröstade min monetära sorg över denna ändå väntade utgång. Ett halvt halvfull flaska roms växande rus övertar och jag febrilt på min lilla dator dokumenterar kvällen under tio tusen starkt lysande och blinkande stjärnor. En otacksam värld fortfarande döv i sin totalt omedvetna väntan. Endast deras historiker i en avlägsen framtid skall klarhet se. Om förstås inte allt jag hittills någonsin gjort bara är en artificiellt påskyndad lokal utjämningsprocess där antennen och dess utsträckande influenser är en form kortslutning av elektrostatiska fält i närområdet. Inget verkar tyda på detta ännu, dock måste mätningar göras i ett större område.

Varför tar jag av skorna och strumporna? Bara fötter mot den kalla blöta mossan utanför. En hoppfull blick uppåt, kittlandet vandrar ända ut i fingertopparna… Vad betyder allt?

En markspettskopplad och dubbelt överspänningsskyddad vlf-mottagare plockar plötsligt upp elnätets metalliskt surrande sånger i dess färd mot anpassning till någon industriell förpliktelse borta i Hillerstorp eller kanske Gnosjö. Samtidigt hörs även ur dess högtalare blixtrandet från ett antal stormar över fjärran länder och en logaritmiskt uppitchad analog representation av Schumann-resonanser.

I en bråkdel av en sekund är hela jorden och jag ett. En kraftig Sprite hörs och jag inbillar mig samtidigt att jag känner den genom hela kroppen. Som om jag lika plötsligt hamnat i en isvak bara för att direkt vara tillbaka här utanför mitt tält.

Obeskrivlig intuitiv förståelse som inte kan skildras med ord byggs sakta upp vilken viskar om nya teknologiska upptäckter i dessa korta stunder så flyktigt självklara…

Uppenbarligen har jag snubblat över fenomen som trots mina avancerade instrument är bortom min förståelse samtidigt som de kan gagna hela världen. Men vilken värld?! Inte tänker jag ge ifrån mig hemligheterna utan åtminstone tillräcklig monetär kompensering stor nog att ta mig och mina framtida barn långt långt ifrån det skatteslaveri som bara i detta land fängslat miljontals själar.